För Linda har skapandet alltid varit en självklar del av livet. Från barndomens pyssel till dagens arbete i trä, keramik och lasergravering har hennes resa präglats av nyfikenhet och lust. I intervjun berättar hon om vägen dit – mellan konstnärliga drömmar och ett parallellt yrkesliv som ekonom.

Hur började din konstnärliga resa, och hur har den sett ut fram till idag?

– Jag är en skapande person till min natur. Jag har alltid varit det, som liten satt jag alltid med sax, tejp och papper och gjorde saker. Bild och syslöjd var det roligaste jag visste, och i gymnasiet gick jag bild/estet.

Efter studenten, på Nyckelviksskolan, hittade jag in i trä och keramik, vilket var lite oväntat för mig. Jag hade inte gillat de materialen innan. Men här upptäckte jag möjligheten att styra resultatet med egna uttryck och idéer. Det var där det klickade. Att skapa är som meditation.

Hur såg din väg ut efter gymnasiet?

– Först gick jag på Nyckelviksskolan, sedan sökte jag till Konstfack men kom inte in. Istället gick jag på Folkuniversitetet och lärde mig mer om keramik, teckning och målning på halvtid under några terminer. Så småningom hittade utbildningen Ekonomi, teknik och design på Södertörns Högskola. Det var ett samarbete med Konstfack och Tekniska Högskolan och ledde till en ekonomexamen. Barnen var små och jag började jobba som systemekonom, nära hemmet och det gör jag fortfarande, fast nu på halvtid. Det har varit en trygg punkt och försörjning medan livet har pågått.

Hur har du kombinerat skapandet med rollen som ekonom?

– Skapandet har alltid funnits parallellt, som en självklar del av vardagen. Jag har målat, sytt, odlat, lagat mat och vi byggde också hus, där vi gjorde en hel del själva.

Jag visste att Malmstens fanns, men det var först när min vuxne son kom hem med en studiekatalog där jag fick syn på utbildningen och bestämde mig för att söka, min gamla dröm. Jag satte igång direkt. Jag byggde möbler till arbetsprover hemma på nätterna, det fanns inte så mycket tid. Så skickade jag in min ansökan och kom in och började höstterminen 2020. För mig var det en perfekt blandning av praktik och teori, och ett sammanhang där jag verkligen fick testa, leka och förkovra mig.

Vad var viktiga punkter för dig under din utbildningstid?

– Första året fick jag testa lasergravering. Det var helt nytt för mig. Sakta under utbildningens gång började jag förstå att dekor var lite av min grej. Lasergravering återkom som ett inslag i mina verk, och jag tyckte det var så himla kul. I mitt examensarbete utforskade jag laserns möjligheter till dekor att med olika angreppssätt dekorera 25 små skåp som jag byggde. Alla fick en unik lasergraverad dörr där jag testade olika inställningar och tekniker för att uppnå ett önskat resultat, “25 lika – 25 olika” hette projektet. Det var så roligt att få testa helt fritt hur lasergravering kan bidra till form, känsla och yta. Resultatet var kanske lite spretigt men knöts ändå ihop till en helhet tack vare formatet på skåpen. Det var ju också det som var en del av experimentet, att testa olika uttryck. Jag lät ögat och handen gå före.

Idén med olika mönster kommer till mig när som helst, men ofta kommer den såklart ur något jag sett eller observerat, medvetet eller omedvetet. Jag tog massor av foton på strukturer och mönster som inspiration och har ett litet fotobibliotek nu som jag fyller på efter hand. Det är bilder på husdetaljer, natur, knappar, markbrunnar, gatstenar, skuggor, det kan vara vad som helst som väcker något i mig. Jag hittar mönsterinspiration överallt.  

Hur jobbar du fram dina mönster rent praktiskt?

– Jag jobbar gärna med digital penna och tecknar fram mina mönster i bildprogram. Det är både analogt och digitalt. Jag tycker också att det är fint med mer grafiska mönster som känns mer digitala, jag gillar att blanda. Sen lägger jag mycket tid på laserinställningarna med kraft, hastighet, bränndjup och hur små förändringar ger helt olika uttryck i träet. För mig har det blivit ett eget språk.

Idag har jag köpt en enklare laser hem och håller på och lär mig dess förutsättningar. I egna möbler och konsthantverk ingår ofta någon liten lasergravering som pricken över i-et. Jag gör sällan en sak fler gånger, även fast möjligheterna för upprepning är uppenbara med lasergravering. Jag använder den mer som penna och pensel här och nu. Jag vill hela tiden testa nytt och hitta nya möjligheter, se vad som händer om jag vrider ett steg till.

Det är nog också därför jag inte jobbar på ett traditionellt snickeri. Jag vill kunna skapa nytt hela tiden. I stället hyr jag in mig i en verkstad där jag kan arbeta fritt utifrån vad jag känner för att göra.

Hur tänker du kring avskalat kontra smyckat i dina verk?

– Jag är uppvuxen i ett minimalistiskt hem, med en pappa som är grafisk designer, och jag älskar egentligen det avskalade. Men jag blir ofta förvånad över mig själv eftersom jag nästan alltid lägger på dekor i mina verk, trots att jag älskar det enkla uttrycket. Jag kan liksom inte låta bli. Jag vill lägga till något litet (eller ibland mycket). Jag tänker att det är det som hör skapandet till i och för sig, att göra det till sitt. Att förverkliga idéer. Sen finns det så mycket vackra avskalade möbler där ute, jag tillför ju kanske inte mycket genom att göra en till… Samtidigt är formerna i mina möbler ofta ganska raka. Jag tror att det är där kontrasten blir viktig för mig: strama former, men mer liv i ytan eller något lekfullt inslag som bryter av.

Har budskap varit viktigt i ditt skapande?

– Om jag ska vara ärlig blir jag ibland lite trött på att allt måste ha en story. Jag förstår att det är viktigt som designer när man skapar på uppdrag till någon som behöver nå ut med ett budskap, men som konsthantverkare? Måste man alltid motivera allt? Jag tycker att det är helt ok att bara få skapa för glädjen av att skapa och låta lusten styra det man vill göra.

Mitt gesällprov hade ett budskap, och det kan absolut vara fint. Men jag tycker inte att allt måste bära ett uttalat budskap. Ibland kan det kännas påklistrat. Sen finns det de som arbetar med budskap som sitt huvudsakliga uttrycksmedel, och det är inget fel i det. Men för mig kommer drivkraften först i en idé jag vill förverkliga.

Hur vet du när ett verk är “klart”?

– Jag känner det ganska lätt. Det beror på vad jag har för förväntat resultat. Ibland vill jag göra något till perfektion, ibland vill jag att det ska finnas nåt som skaver och skapar en känsla. Att det inte känns övearbetat. Jag har planer för att arbeta mer med virkets skavanker än mot dem i somliga av mina produktioner framöver. Men det är mycket jag ska hinna med. Just nu har jag arbetat med laserskuren intarsia och lasergravering och där strävat efter ett mer “perfekt” resultat. Men i andra verk har jag inget emot att lämna ett såghack, maskhål eller kvistar, det kan användas som och vara en utgångspunkt i kombination med gravering eller inslag av andra material. Lusten att leka och utforska ett önskat uttryck får styra.

Hur påverkade Malmstens din syn på kvalitet och perfektion?

– Hemifrån har jag med mig mycket “ta det lugnt, det behöver inte bli perfekt”. På Malmstens var det mer tvärtom: där strävade man efter det felfria, perfekta.

För mig var det en befrielse att få göra om när det inte blev som jag hade tänkt, samtidigt som jag ibland vill visa något på ett exakt sätt. Det var bra att bli uppmuntrad att bli så bra man kan, så att man når dit man vill. Det handlade om tiondelar, för att inte säga hundradelar ibland för att få till en felfri passform. Man fick väldigt tydlig guidning i vad som är möjligt att uppnå om man bara vill. Vissa kan tycka att det är petigt, men jag var tacksam. För då lär man sig hur man kan nå dit, och sen kan man själv välja när man vill lägga den nivån.

Vad dras du mot just nu och vad vill du utforska framåt?

– Jag går mycket på vad jag mår bra av. Jag vill hålla på med det som gör mig lugn och glad. Jag har ett halvtidsjobb som försörjning så jag kan unna mig den lyxen i mitt skapande. Det finns en dröm om ett vackert hus på landet med ateljé och panoramafönster ut över ängar… Men det är kanske mer en dröm. Jag vill ge mig tid till att pyssla med snickeri men även keramik. Konsthantverk och möbler med inslag av egen dekor är nog min grej.

Jag har ingen jättetydlig plan för försäljning än utan det är något jag måste ta tag i, det är ju hopplöst att producera en massa som bara blir liggande. Jag lever ganska mycket i nuet: det som händer, det händer. Jag har hittat på ett företagsnamn, Konstliga möber. och byggt en hemsida där jag lagt ner en hel del jobb, men jag har inte gjort så mycket mer marknadsföring. Jag behöver hitta säljkanaler och bli bättre på sociala medier som jag har ett inbyggt motstånd till. 

Jag är också sugen på att börja kombinera material, trä ihop med keramik eller glas. Det skulle vara så kul att integrera nya material och tekniker i möbler, men det är svårt att hinna med att förverkliga alla idéer.

Varför tycker du att en marknadsplats som Beyond Artisan behövs?

– Den är jätteviktig. Man kommer ut ur skolan och vet inte riktigt var man ska landa. Här kan man välja hur aktiv man vill vara, men ändå få en möjlighet att mötas och nätverka, nå ut och synas.