Klara Knutsson
Med bakgrund i teckning och möbelsnickeri har Klara utvecklat ett eget uttryck i intarsia.
Efter att ha uppmärksammats i Ung Svensk Form 2022 har hon fortsatt arbeta i gränslandet mellan hantverk och bild. Sommaren 2025 deltar hon i ett residens på Museum for Art in Wood i Philadelphia.
Hur började din konstnärliga resa och hur har den utvecklats fram till idag?
– Jag har alltid ritat och målat så länge jag kan minnas. Det var ett naturligt intresse som följde med mig från barndomen på landet, till estetprogrammet på gymnasiet i Norrköping. Där fördjupades mitt intresse genom klassisk konstnärlig utbildning med mycket teckning, kroki och färglära.
Efter gymnasiet visste jag inte riktigt vad nästa steg skulle bli, så jag sökte till Grimslövs folkhögskola, en plats där man får testa olika typer av hantverk. Jag trodde att jag skulle fortsätta med teckning, men fastnade oväntat för trä och möbelsnickeri. Det var kreativt, roligt och kändes som en mer framkomlig karriär än att arbeta med bildkonst.
Det ledde mig vidare till en mer traditionell träutbildning på Grebbestads Folkhögskola. Därefter sökte jag till Malmstens, där jag studerade möbelsnickeri. Det genom en av kurserna under utbildningen på Malmstens som jag introducerades till Intarsia, jag kände till att kursen skulle komma och jag hade sett fram emot den. Jag var van vid det tvådimensionella uttrycket från tecknandet, och intarsian tillät mig att arbeta vidare i det språket, men nu i trä.
Tekniken var inte enkel, i början kämpade jag med att översätta det tecknade bildspråket till något som var mer stiliserat och begränsat av materialets egenskaper. Men jag övade mycket, en sommar under utbildningen på Malmstens lånade jag hem en såg och köpte en gammal bokpress. Det var då jag verkligen fastnade för intarsian. Tekniken är tacksam på det sättet att det krävs så lite verktyg och utrustning men ger så mycket tillbaka. Min kandidatutbildning på Malmstens avslutades med att jag arbetade med intarsia i både mitt gesällprov och examensarbete.
Under praktiken på Malmstens arbetade jag på Kungliga Operan som dekorsnickare och fick ett vikariat där efter examen. Samtidigt startade jag mitt företag och gjorde mina första mindre intarsiauppdrag.
Ett viktigt steg var när jag 2022 blev uttagen till Ung Svensk Form med mitt examensarbete, ett bord med intarsia. Det var en fantastisk möjlighet som öppnade dörrar, bland annat till samarbetet med möbelproducenten Tre Sekel.

Foto: Johan Linnander
Hur har du utvecklats i ditt konstnärskap?
– Jag har blivit säkrare i tekniken, vilket har gjort mig friare i mitt uttryck. När man inte behöver begränsa sina idéer utifrån vad som är enkelt att tillverka, kan man tänka friare och våga mer. Jag har också varit nyfiken på att utforska det tekniska i intarsia, som att använda fiberriktningar och träets naturliga egenskaper för att skapa nya uttryck.
Hösten 2023 gjorde jag till exempel mitt första tredimensionella intarsiaverk – en mobil – i samband med ett projekt med stöd av Nämnden för hemslöjdsfrågor. Det var en spännande ny riktning.

Foto: Johan Linnander
Vad inspirerar dig och hur använder du den inspirationen i ditt arbete?
– Jag hämtar mycket inspiration från själva hantverket. Jag tycker om att utforska vad tekniken tillåter. Ibland arbetar jag med traditionella mönster som växtlighet, ibland med samtida motiv, människor och scener från vardagen. Det är en blandning mellan gammalt och nytt.
Kan du beskriva vad som har format din stil och ditt uttryck?
– Det är svårt att sätta ord på själv, men jag får ofta höra från andra att jag har en tydlig stil. Jag jobbar gärna med ofärgade fanér men använder också infärgade ibland. Träets egna fibrer, årsringar och naturliga variationer spelar en viktig roll i mina bilder, jag försöker alltid använda dem för att skapa djup och ett slags 3D-känsla i ytan.
Intarsia: Klara Knutsson. Skåp: Moa Sjöberg. Foto: Johan Linnander.
Vad vill du förmedla med dina verk?
– Ofta vill jag skapa en känsla av lugn och kontemplation. Jag tycker om att låta natur och det urbana mötas i mina motiv som en påminnelse om naturens roll i våra liv. Jag tycker om att arbeta med skala. Genom att till exempel förstora växter i förhållande till byggnader, kan jag lyfta fram och skapa olika effekter beroende på vad jag vill förmedla.

Foto: Johan Linnander
Berätta om några viktiga projekt du gjort
– Samarbetet med Tre Sekel blev ett slags startskott för min verksamhet efter utbildningen. Jag gjorde intarsia på skåp i samarbete med Marie-Louise Ekman, som visades under Stockholm Design Week 2023. Jag har också haft egna utställningar, bland annat på Konstforum i Norrköping och 125 Kvadrat i Stockholm, och så har jag vid två tillfällen deltagit i Liljevalchs Vårsalong.
Ett projekt som betydde mycket var när jag fick göra verk till en hiss på Stockholms Stadshotell. Det var ett konstnärligt uppdrag där jag valde att lyfta in Stockholmsmotiv tillsammans med växtlighet. Det var en iterativ och kreativ process över fyra månader.
Jag har också gjort mer hantverksmässiga uppdrag, till exempel en namnfris till Akademiska Föreningen på Lunds Universitet där verken skulle smälta in i befintlig miljö. Det är roligt att röra sig mellan det konstnärliga och det tekniskt precisa.
Foto: Johan Linnander
Vad händer härnäst i din resa?
– I slutet av maj 2025 åker jag till Philadelphia för ett två månader långt residens hos Museum for Art in Wood. Det är en dröm jag haft länge, och jag blev antagen efter att ha skickat in portfolio och personligt brev. Det känns väldigt spännande. Vi är fem konstnärer från olika delar av världen, och jag är den enda från Europa.
Vi får arbeta i deras ateljéer, skapa fritt och avsluta med en gemensam utställning på museet. Det känns otroligt spännande, både för att få nya perspektiv och för att se hur platsen kommer påverka mitt uttryck. Jag tar alltid intryck av miljön omkring mig, så jag ser fram emot att se hur mitt formspråk utvecklas där.
Foto skåp : Tre Sekel Möbelsnickeri. Foto tavla: Johan Linnander
Varför tror du att en marknadsplats som Beyond Artisan behövs?
– Som student är det så värdefullt att få visa sitt arbete utanför skolans väggar. Det ger en möjlighet att nätverka, knyta kontakter och nå ut till en bredare publik- något som kan vara avgörande för att komma igång i yrkeslivet.

Foto: Johan Linnander
