Alma Olander
Almas konstnärliga resa har varit både intuitiv och utmanande. På Löftadalens folkhögskola har hon funnit en plats att växa, experimentera och släppa perfektionismen. Här berättar hon om sin utveckling, inspiration och vikten av att skapa för sin egen skull.
Hur började din konstnärliga resa och hur har den utvecklats?
– Jag har alltid varit kreativ och älskat att pyssla, måla, virka och sticka – allt som involverar händerna. Medan andra höll på med sport skapade jag. När jag var 6–14 år gick jag på Kulturskolan inom bild och form. Under gymnasiet valde jag en teknisk linje med inriktning mot design, vilket gav mig en balans mellan teoretiska studier och kreativt skapande.
Det var dock inte alltid lätt. Prestationsångest fick mig att tappa lusten för kreativitet under tonåren och gymnasiet. Efter studenten tog jag ett sabbatsår då jag jobbade men främst försökte jag hitta tillbaka till glädjen i skapandet. Under den tiden upptäckte jag keramiken, som snabbt blev en passion. Det var som att hitta hem. Jag började med en kvällskurs via Medborgarskolan, och efter att ha hyrt in mig i en verkstad sökte jag till utbildningen på Löftadalens folkhögskola där jag också bor på deras internat. Mina studier vid Löftadalens folkhögskola ger mig möjlighet att experimentera och utveckla mitt skapande. Vi har otroliga lärare som skapar en trygg och inspirerande plats att utväxlas i. I utbildningen har vi temaperioder, men det finns gott om tid att fördjupa sig i egna projekt. Framför allt med keramiken – den kräver tid och fokus för att utvecklas tekniskt. Det är en omvälvande upplevelse, där jag lärt mig att släppa perfektionismen och skapa mer intuitivt.
Hur är det att studera på internat?
För mig har det varit en fantastisk upplevelse. Vi har fri tillgång till verkstaden, vilket är en otrolig möjlighet. Jag spenderar mycket tid där och har lätt att fastna i mitt skapande – det kan bli många timmar. Samtidigt är det skönt att kunna ta en paus och sedan gå tillbaka ner när man är redo.
Gemenskapen är något jag verkligen uppskattar. Vi tvättar, tittar på TV och gör mycket annat tillsammans. Det är en miljö där man delar det mesta med sina klasskompisar. Dessutom är skolans läge vid havet otroligt rogivande.

Vilka erfarenheter har format dig som konstnär?
– Min familj har alltid haft kreativa inslag, även om ingen har satsat fullt ut. Min farmor och pappa tyckte om att måla och skapa, men jag tror att de likt mig hindrats av rädslan att inte vara ”tillräckligt bra”. Det har fått mig att reflektera mycket över värdet av att skapa för sin egen skull och inte för andras godkännande.

Vad inspirerar dig, och hur använder du inspirationen i ditt arbete?
– Tidigare inspirerades jag mycket av att fånga liv, som blommor, människor och rörelse. Men det blev ofta för realistiskt och prestationsdrivet. Med keramiken har jag istället börjat experimentera mer fritt. Jag testar former och färger och dras ofta till mjuka, dämpade nyanser som skapar lugn och harmoni.

Hur skulle du beskriva din konstnärliga stil?
– Min stil är fortfarande under utveckling, men det jag skapar speglar ofta mig själv. Jag vill att mina verk ska kännas mjuka, välkomnande och omhändertagande. Det kan dock variera mycket, och jag tycker om att utforska nya uttryckssätt.


Hur hoppas du att ditt arbete ska påverka och beröra andra?
– För mig handlar skapandet i första hand om vad det ger mig själv – en slags meditation och bearbetning. Samtidigt är det fantastiskt när andra kan beröras av det jag gör. Under ett skulpturtema skapade jag en personlig skulptur som uttryckte min relation till mig själv, tillsammans med en dikt. Jag vill att mina verk ska förmedla värme och trygghet, och väcka tankar och känslor hos betraktaren.

Varför tror du att en marknadsplats för konst- och designstudenter behövs?
– För mig var det ett stort steg att gå från att skapa till att faktiskt visa upp och sälja min konst. En plattform som hjälper studenter att nå ut och bygga sitt varumärke är ovärderlig. Det är fint att få stöd och en trygg miljö att börja i, där man inte behöver känna sig ensam i processen.


