Från barndomens teckningar och pianospel till möbeldesign och måleri – Annas konstnärskap har alltid varit en spegling av hennes inre värld.

I intervjun berättar Anna om hur skapandet blev hennes fristad, hur utbrändheten omformade hennes riktning som konstnär och hur hon idag låter konsten växa fram med lust och intuition. Med en utställning på gång och drömmar om nya samarbeten är Anna redo att dela sin konst med världen.

Kan du berätta lite om ditt efternamn “Glimtorn”?

– Redan i tonåren bestämde jag mig för att jag en dag skulle skapa ett eget, unikt efternamn. Jag funderade under många år och ville att mitt namn skulle kännas som en bild, något som fastnar på näthinnan och berättar en historia.

Inspirationen kom oväntat från ett te med smak av bäret havtorn. Varje gång jag drack det, föreställde jag mig en fyr vid havet som blinkade i natten. Tornets ljus glimrade i vågorna, och där föddes namnet Glimtorn.

Det blev officiellt mellan 2019 och 2020 och symboliserade en nystart – både för mig som person och konstnär.

Hur började din konstnärliga resa och hur har den utvecklats?

– Jag har alltid varit en kreativ person och har sen barnsben älskat att rita, måla, pyssla och skriva berättelser. Musik har också spelat en stor roll i mitt liv – jag spelade mycket piano. Det kreativa har alltid varit en naturlig del av min vardag. Jag har alltid kunnat se skönhet i sådant som andra kanske inte förstår eller lägger märke till. Denna delen av mig har blivit en källa till inspiration. Samtidigt har skapandet varit ett sätt att bearbeta känslor på, en plats där jag kan vara mig själv och finna ro.

Skrivandet och måleriet blev en ventil och en trygg plats för mig. När jag är i ett kreativt flow försvinner allt annat – jag blir totalt närvarande i skapandet, och ingenting annat existerar.

I gymnasiet valde jag att gå den estetiska linjen med inriktning “Bild och formgivning”. Där fick jag möjligheten att utforska och utveckla mitt konstnärliga uttryck. Redan då visste jag att jag ville vidareutbilda mig inom design.

Jag växte upp med en mormor som hade ett stort intresse för designklassiker, och hennes inredning blev en stark inspirationskälla för mig. Som en blixt från klar himmel insåg jag en dag att det var möbeldesigner jag ville utbilda mig till.

Varför valde du att utbilda dig inom hantverk och design?

– Efter gymnasiet ville jag lära mig grunderna i möbelsnickeri för att förverkliga min dröm om att bli en skicklig möbeldesigner. Jag sökte därför till Stenebyskolans tvååriga utbildning i trähantverk och möbelsnickeri. Där öppnades en helt ny värld för mig – från att göra ritningar och planera till att förvandla en enkel planka till en exklusiv möbel. Trä är ett fantastiskt material, och bara doften av det gör mig lycklig.

Tyvärr blev jag sjukskriven under det andra året på grund av utmattning och hjärntrötthet. Det var en fruktansvärt svår period i mitt liv, men den förde också något gott med sig. Måleriet fick en central plats i min vardag och blev en vändpunkt som hjälpte mig att återfinna både kreativiteten och mig själv.

Hur har sjukskrivningen påverkat din konstnärliga riktning?

– Under min sjukskrivning upptäckte jag en kreativ verkstad för människor som också gick igenom utmattning. Där fanns ingen press att skapa något “fint” eller “bra”, och min prestationsångest försvann helt. Jag började måla akvareller som fick växa fram intuitivt, utan en tydlig vision eller plan. Det gav mig en känsla av total frihet.

Måleriet blev min återhämtning och en form av terapi. Med tiden började människor i min omgivning uppmuntra mig att göra något mer av mitt konstnärskap. Efter 3,5 år som heltidssjukskriven sökte jag därför till Göteborgs konstskola, inriktning “Konstnärlig idégestaltning”. Ansökningsprocessen för utbildningen innebär att man presenterar ett självformulerat projekt som man ska arbeta med under ett års tid. Jag blev antagen och tilldelades en egen ateljé samt en mentor, som var en etablerad konstnär inom mitt valda område. Mitt projekt hade titeln “Var går gränsen mellan skulptur och möbel?”. Mitt mål var att vidareutveckla mitt arbete med möbler, men på ett sätt som integrerade den konstnärliga frihet jag upptäckt under min sjukskrivning. Projektet ledde till en rad material- och hantverksexperiment, där jag skapade objekt som befann sig i gränslandet mellan skulptur och möbel.

Vad inspirerar dig, och hur använder du inspirationen i ditt arbete?

– Jag hämtar inspiration från allt omkring mig – färger, linjer och mönster, ljusets spel i naturen eller oväntade detaljer i vardagen. Dessa intryck väcker idéer och ett behov av att omvandla dem till konkret form. Inspirationen kommer också från mitt inre – både glädje och sorg.

Min stil är en spegling av mig själv, min resa och mina existentiella frågor kring vår plats i världen. När jag blev sjuk insåg jag att jag behövde släppa pressen att skapa något som andra skulle tycka om. Istället började jag skapa utifrån lust och intuition, och lät mitt konstnärskap bli ett utforskande av min inre värld.

Jag älskar också att fotografera, men där arbetar jag på ett helt annat sätt än med måleriet. I fotografin handlar det om att komponera tydlighet – att fånga en känsla, ett ögonblick eller en berättelse.

Min konst, oavsett om det är måleri, fotografi, skrift, skulptur eller design, är alltid öppen för tolkning. Jag tror att det vi ser är en spegling av oss själva, och att varje betraktare upplever ett verk genom sina unika erfarenheter. Ett och samma konstverk kan väcka olika känslor och tankar beroende på vem som ser det – och det är precis det som gör konst så levande och universellt.

Hur ser framtiden ut för dig och din konst?

– Jag har många planer och drömmar. Sommaren 2025 ska jag ha min första egna utställning på ett galleri strax utanför Göteborg. Det känns stort, eftersom jag tidigare bara har ställt ut tillsammans med andra. Jag vill också fortsätta utveckla mitt måleri och bildkonst – just nu känns det som att jag är på väg i en ny riktning, och jag ser fram emot att utforska nya tekniker och uttryckssätt.

Till våren har jag fått möjlighet att arbeta lite hos en läderhantverkare, vilket känns väldigt spännande. Min dröm är att börja skapa möbler igen och kanske integrera läderhantverket i den processen. Det skulle ge mig möjlighet att utforska hur mina olika intressen kan samspela.

Jag drömmer också om att samarbeta med någon i framtiden, att skapa något tillsammans och låta våra idéer mötas. Mina drömmar är många, men det viktigaste för mig är att kreativiteten får vara lustfylld – allt annat är sekundärt.

Varför tror du att en marknadsplats för konst- och designstudenter behövs?

– En marknadsplats är ovärderlig för att synas och nå ut som konstnär. Det kan vara svårt att marknadsföra sig själv, och en plattform där man får stöd och kan visa sitt arbete gör stor skillnad. Det skapar också möjligheter att inspireras av andra, hitta samarbeten och känna sig som en del av ett sammanhang – något som verkligen stärker och utvecklar en som kreatör.