ALEXANDER MORÉN
Med nyfikenhet och mod har Alexander Moréns resa tagit honom från experimenten i morfars garage till en examen från Beckmans Designhögskola. Alexanders kreativa utveckling har drivits av en vilja att utmana och utforska nya möjligheter genom praktiskt- och digitalt skapande.
Hur började din konstnärliga resa och hur har den utvecklats?
– När jag var liten önskade jag mig silvertejp och kartong i present. Jag har alltid skapat och byggt saker. Morfar är bilmekaniker och pappa smider en del. Jag är uppväxt i en miljö där man skapar. Därifrån kommer min nyfikenhet och kreativitet. Jag fick alltid vara med morfar och pappa. När jag var ca 13 år så tog morfar en gammal moppe och byggde om till en trehjuling sedan fick jag själv designa banan i det höga gräset. För mig är skapandet som en lek- jag testar mig fram i olika modeller och utvecklar – min konst får växa fram.
Efter gymnasiet startade jag en egen marknadsföringsbyrå, jag ville lära mig att driva digitalt företag, jag hade en coach och fick mycket värdefull kunskap och erfarenhet. Men efter ett år kände jag att jag ville göra annat än att sitta framför datorn. Jag ställde frågan till mina föräldrar ”Vem är jag, vad gillar jag att göra?” Min Pappa nämnde att det finns designutbildningar och hösten 2021 ansökte jag till Beckmans designhögskola med inriktning Form.
Taklampa: REFLECTA
– En av utmaningarna under min tid på Beckmans var att lära mig visa exakt hur jag kommer fram till mina resultat. Själv hoppar jag gärna över det steget då jag vill bli klar snabbt när jag väl kommit igång. Jag lärde mig mycket på Beckmans och jag uppskattar också den tid vi fick utföra praktik. Under drygt en månad fick jag, tillsammans med en annan praktikant från Korea, bygga prototyper av skisser hos formgivaren Alexander Lervik. Jag har alltid tittat och studerat teoretiskt hur saker tillverkas och med min utbildning har jag också fått praktik och byggt fantastiska kontaktnät. Processen att lära sig nya saker driver mig framåt och jag värdesätter alla härliga människor jag möter på vägen. Jag fascineras av att vi alla har vår egen definition av hur vi skapar vår konst och för min del handlar det om nyfikenhet, att utmana och tänka utanför boxen. Ibland kommer jag fram till att jag ska hålla mig inom boxen men då har jag i alla fall testat och utmanat.
Jag visste redan tidigt att jag ville samarbeta med företag, jag kände att det var där jag ville stärka mina kunskaper om hur formgivare arbetar med tillverkare. Därför blev tiden för mitt examensarbete en av höjdpunkterna med utbildningen. När jag läste om möbelföretaget Nola visste jag direkt att de skulle bli mitt förstahandsval. Värderingarna och formspråket matchade mina. Men vad som skulle skapas under mitt examensarbete var inte helt självklart. Med utgångspunkt från mina egna erfarenheter av att pendla och spendera mycket tid på perronger där möblerna är neutrala och kantiga valde jag att skapa en bänk med färg och mjuka former. Där man normalt har stålet som bärande konstruktion och trä på ovansidan valde jag att vända på allting. Samarbetet med Nola kändes genuint från dag ett. I ett nära samarbete med Nolas ägare Agneta Stake kom vi fram till en layout och prototyp av bänken Lìono som inom en snar framtid kommer att sättas i produktion.
Hur har du utvecklats i ditt konstnärskap?
– Under min tid på Beckmans har jag lärt mig flera nya datorprogram såsom cad och renderingsprogram och det har öppnat upp möjligheter att väldigt snabbt få fram en vision av det jag har i huvudet. Tidigare var det enda sättet för mig att få fram mina idéer att fixa material och bygga direkt. Nu kan jag skissa och testa på datorn först för att sedan välja om jag vill gå vidare. På så sätt har datorprogrammen många fördelar men jag behöver också testa i verkligheten. Det blir en annorlunda touch när man gör något för hand, något som annars försvinner när man arbetar via datorn. Det är lätt att det blir för animerat och lite för långt ifrån verkligheten så jag försöker ta tillvara båda arbetssätt och tänker att datorn är ett extra element, ett komplement. Så nu har jag båda verktyg att arbeta med.
Golvlampa, designinspiration från enkel kabel
Vad inspirerar dig och hur använder du inspirationen i ditt arbete?
– Jag inspireras av väldigt många olika saker. Idéerna kan komma från alla håll. En gång fick jag inspiration till att bygga en lampa från att jag höll en kabel på ett visst sätt. När jag väl börjat komma igång så blir det en snöbollseffekt och jag gillar att bli klar snabbt. Tidigare kunde jag oroa mig över att jag var tvungen att komma fram till idéer direkt när jag jobbar som designer, att jag skulle bli ”tvungen” att designa med deadline, jag var rädd för att misslyckas. Nu tänker jag annorlunda. Allting behöver inte vara så seriöst, designen får växa fram. Jag har själv producerat egen musik och ser en hel del paralleller mellan design och musik, det finns inga rätt eller fel, allt är väldigt subjektivt. Sen finns det förstås viss musik som är mer inne just nu och så är det med design också. Ibland vill jag göra något som ska passa in men ibland vill jag göra precis tvärt om.
Vad utgår du ifrån i din design?
– Jag designar utifrån vad jag själv tycker om. Jag lever efter filosofin att om jag tycker om det jag skapar så finns det kanske fler som också tycker om det. Men om jag skulle designa för den stora massan så kanske det slutar med att ingen vill ha det, inklusive mig själv. Jag måste gilla det jag skapar.
Bänken Lìono, examensarbete i samarbete med Nola
Vad är ditt nästa steg, vad händer nu?
– Jag ser fram emot att bänken Líono som jag skapat i samarbete med Nola ska sättas i produktion. Det är en overklig känsla och en fantastisk erfarenhet. Jag startar också egen verksamhet där jag kommer att utföra designuppdrag åt företag. Jag skulle gärna vilja åka utomlands och göra designuppdrag åt företag i exempelvis Italien. Att framtiden är oviss känns lite jobbigt men jag gillar att klara mig själv. Jag minns fortfarande första gången jag funderade över att bli designer. Jag satt i ett flygplan tillsammans med min familj och såg en Dyson reklam, jag började läsa hur produkten hade kommit till och det visade sig att det skapats flera hundra prototyper innan designern var nöjd. Jag minns att jag blev upprymd när jag tänkte på att man kunde ha design som yrke. Det är samma känsla jag får varje gång jag skapar och det är därför mitt mål är att få arbeta med design.
Varför tycker du att en marknadsplats dedikerad till studerande kreatör och alumner behövs?
– När jag startade på Beckmans oroade jag mig för hur jag som ensam designer skulle klara att nå min publik. Som student och alumn behöver man verkligen en sån här plats. Jag har själv haft behov av en egen scen som konststudent och det är värt så mycket att ha en plattform att starta från.
Alexander med bänken Líono vid Beckmans Designhögskola examensutställning