MARIA NYHOLM
Möt Maria Nyholm, en dynamisk multikonstnär och designer vars verk speglar en blandning mellan kitsch, omtanke och kontraster. Driven av känslor, nyfikenhet och en önskan att beröra, skapar hon konst som inte bara syns, utan också känns. I den här djupgående intervjun utforskar vi Marias konstnärliga process, de drivkrafter som formar hennes arbete, och hur hennes strävan efter äkthet genomsyrar varje del av hennes kreativa uttryck.
– Det är svårt att säga exakt när min konstnärliga resa började, men jag vet att jag kan härleda den till min barndom. Jag strävar och längtar efter att känna den känsla jag hade som liten i skapandet. Även om mina absoluta favoritämnen i grundskolan var bild, syslöjd och träslöjd så tänkte jag aldrig att det skulle bli något av detta. Jag var övertygad om att jag skulle bli akademiker eftersom jag hade läshuvud, det var också det som uppmärksammades och uppmuntrades från min omgivning. Men efter en termin på universitetet dog den idén och efter ytterligare några år av sökande hittade jag tillbaka till det som känns mest naturligt för mig – att arbeta med händerna och med färg och form. Det var som att cirkeln slöts.
Det började med rörlig bild och stillbild, jag startade enskild firma men det är en smal bransch och behovet var litet, verksamheten flög inte riktigt. Jag läste att det fanns okej med jobb som inredningsarkitekt och bestämde mig för att det ska jag bli (även om det inte slutade exakt så). Jag plockade bland annat upp mitt måleri igen och sökte till Trä, form och design vid Nyckelviksskolan och under tiden där ansökte jag sen till Beckmans designhögskola och blev antagen.
Vid Beckmans pluggade jag Formprogrammet som gav goda kunskaper om designprocessen och ledde till en kandidatexamen i produktdesign. Vi lärde oss att ta fram professionella prototyper och ritningar på olika typer av produkter. Vi fick grundläggande hantverkskunskaper och en bred förståelse kring många olika material och produktionssätt.
Under examensarbetet och i mitt arbete efter utbildningen har jag valt en mer konstnärlig inriktning. Jag befinner mig någonstans mellan konst/design och ren konst. Även om jag jobbar mest med lera och måleri så har jag stora fördelar av mina kunskaper i trä. Jag är en sorts multikonstnär och designer.
Kan du beskriva vad som har format din stil och ditt uttryck?
– Min stil har utvecklats sedan min tid vid Nyckelviksskolan. Inledningsvis hade jag en uppfattning om vad jag gillade, men jag har insett att mycket av mitt uttryck är rotat i min barndom. Jag har alltid dragits till en viss kitschighet, lite som en skata till glänsande objekt. Jag älskar färger och det lekfulla i konsten, men jag strävar efter en balans där inte allt är extremt. Jag försöker kombinera det söta med det salta. För mig är det viktigt att varje verk känns genomarbetat. Jag gillar kontraster och strävar efter att bryta av, så att det inte blir för polerat eller överdrivet sött men ändå sprunget ur en barndomsblick av vackra ting.
Vad inspirerar dig och hur använder du inspirationen i ditt arbete?
– Det är olika saker som inspirerar, men jag skulle säga att det är friheten i konstnärskapet som driver mig. Det finns något i det fria som inspirerar, jag får göra exakt vad jag vill, lite punk över det hela. Som Kjartan Slettemark, killen som lämnade in sig själv som pudel till Liljevalchs vårsalong.
Hållbarhet är självklart för mig, det har alltid legat till grund för hur jag arbetar så det blir nästan ointressant att prata om. Men det är ändå viktigt att nämna för det är fortfarande inte en självklarhet för alla. Omtanke är också ett ord som beskriver min praktik väl, det går igen i allt jag gör oavsett om det gäller produktdesign eller ren konstnärlig gestaltning. Det kan avse hållbarhet, men också omsorg kring detaljer och omtanke för användaren eller mottagaren av verket. Men det är ändå alltid mina känslor som i första hand ligger till grund för mina beslut.
Något som intresserar mig är flickors och kvinnors berättelser, mysticism, vackra saker i livet, för att nämna några saker. Jag utgår från ämnen som berör mig och lägger väldigt mycket tid och engagemang i utförandet, jag är något av en perfektionist. Jag älskar det jag gör, själva skapandet och att arbeta med händerna.
Eftersom jag är en multikonstnär som älskar olika tekniker så sporras jag av att utmana hantverken och metoderna. Mitt examensarbete ”Lergjord” bestod i att experimentera med ett ”uråldrigt” och traditionellt material och byggteknik. Det började med en väldig fascination för lera och lerbyggande, ett material som är snällt mot miljön och har så många fantastiska egenskaper. Lera andas, är organiskt, buffrar fukt och värme, det är hållbart ur så många plan. I mitt arbete ville jag hitta något mellan arkitektoniskt lerbygge och mindre verk i keramik och sökte mig emot det rumsliga, i en skala mitt emellan. Efter att ha researchat olika tekniker valde jag att arbeta med lerklining. Jag byggde upp ramverk av trä och mellan dem gjorde jag ett flätverk av grenar. Mitt exjobb handlade mycket om att experimentera och utforska. Jag ville undersöka hur jag kunde ta vidare tekniken, från det traditionellt plana till att skapa runda organiska former och jobba med ytskikten. Lergjord kom att bli en visualisering och prototyp av en ljudabsorberande skärmvägg för kontorsmiljö.
Hur hoppas du att ditt arbete ska påverka och beröra brukaren? Vilken känsla eller budskap vill du förmedla genom ditt arbete?
– Jag strävar efter att beröra människor, oavsett om det handlar om bruksgods jag skapat eller en målning. Mitt arbete är djupt rotat i känslor, jag vill att det ska kännas snarare än att sätta ord på det. Jag hoppas att de känslor jag lägger i mina verk ska väcka liknande känslor hos dem som ser eller använder dem. Till exempel min målning ”Homecoming” som visar en bil framför ett fjällandskap, det har varit fantastiskt att höra hur människor har berörts av just detta verk då det ligger så nära det jag själv känner för motivet. Jag skapar utifrån mina egna känslor, drivs av personligt intresse och nyfikenhet. Jag vill berätta något och vill att den berättelsen ska få människor att känna.
Vad händer nu?
– Nu vill jag fokusera på att skapa, vart det tar vägen får visa sig. Jag vill fortsätta hålla mitt skapande vid liv, inte tänka så mycket framåt och bara vara i själva görandet.
Varför tror du att en marknadsplats dedikerad till konst- och designstudenter behövs?
– Att kliva ut i entreprenörskapet som nyexaminerad kan vara svårt, inte minst för att det inte riktigt finns en samlad plats där studenter och nyutexaminerade kan visa upp vad de kan. Det finns ett behov av en sådan plats. Många är också nyfikna på den nya generationen konstnärer och designers och vill veta vad som kommer. En dedikerad marknadsplats skulle inte bara vara en möjlighet för nyexaminerade att visa upp sina verk, det skulle också ge dem en nödvändig plattform att starta från. Jag är övertygad om att det finns en publik som verkligen skulle uppskatta en sådan plats, där de kan upptäcka och stötta studenternas kreativa arbeten.
